Jag vet inte vad jag gör för fel

Witezz blir bara konstigare, allt går bara fortare och fortare, mer okontrollerat än någonsin.. Känns som att jag gör fel men kan inte komma på vad.
Analyserar hela tiden, tänker ut olika saker men kommer sedan fram till att det inte är problemet.

Jag vet, hon är 4½ år, hon börjar komma in i trotsåldern. Men jag blir så ledsen. Det var inte alls länge sedan jag kunde galoppera henne i värsta fina galoppen. Jag var så stolt. Nu är allt bara... kaos. Kaos är nog ett bra ord.

Satsar alltså gärnet nu på att få ordning på traven och galoppen. Hon ska arbeta steget. Jag ska ha tillbaka min underbara ponny!!!!!
 
Vi vart klara i stallet mer än 2 timmar innan bussen hem gick, så medans vi väntade på att Mamma skulle komma så övade jag och Witezz lite på stå still.Jag knäppte lös henne, satte grimmskaftet över halsen på henne och bad henne att stå still. Jag vände mig om med ryggen mot henne, stod still nån sekund och började sedan gå. I början fattade hon ingenting och började gå efter - allt man gör då är att ljudlöst, det vill säga utan att säga något alls, backa henne tillbaka så många steg som hon tog framåt, be henne att stå still och vända sig om och börja gå igen. Efter ett tag förstof hon och från att kunna gå 2 steg ifrån henne kunde både jag och Anna lämna stallet och stå bakom dörren - och kika in genom fönster, haha - utan att hon rörde en fena. Hon bara stod och tittade efter vart vi tog vägen. Sen går man tillbaka och berömmer allt man kan, eventuellt med lite godis. Jätte duktig är hon! Jag rövade även att ställa henne där och gå liksom runt henne gå bort till andra änden av stallet och börja pula lite med små grejer, gå till nästa ställe och plocka lite. Gick galant. Till slut tappade hon dock fokus och började leta godis på golvet, hehe, så då avslutade vi med att göra det en gång bra. Det här ska vi helt klart öva mer på.

Stå still, verkar kanske inte som ett direkt märkvärdigt "trick" men är faktiskt grunderna till alla trick, samt en väldigt bra grej för hästen att kunna! Eller vad tycker ni?
 

Publicerat den 2012-11-18 - klockan 21:28:41





Åhhh, känner igen mig så mycket!
Så här var det med min förra medryttarhäst. helt hemsk känsla verkligen!! säger bara; ge inte upp, fortsätt kämpa!!
I slutet av våran tid (min förra medryttar häst dårå) så hade vi världens vänskap och allting var verkligen på topp så att kämpa är verkligen värt det. Allting kommer lösa sig i slutet :) <3 kram på dig!

Svar: Åh tack! Känns bra att veta att jag inte är själv med att känna såhär. Believe! <3 kram
norinjonna.blogg.se

2012-11-19 » 19:09:30

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din email:


Din blogg:


Din kommentar:

Trackback