Remember your goal

För ett tag sedan berättade Witezz för mig en viktig sak för mig... hon berättade... hur hon tycker att det ska gå till. Hur hon vill att våran uppvärmning ska gå till.. 
 
 
Det är nämligen så att ända sedan jag satte igång henne har jag lagt märke till att hon blivit hängig tyglarna, väldigt motsträvig och inte velat göra vad jag ber henne om. I början av veckan, efter ännu en hängig häst, kände jag att "Fine, ta tyglarna då. Men då går du i en låg form" och så lät jag henne göra det i början, och sedan jobbade jag ihop henne igen.  Hon gick som en dröm efter det. Stadig, koncentrerad, frammåt. Det kändes som en helt ny häst...
Witezz har alltså försökt att berätta för mig hur hon vill göra, men jag har varit för koncentrerad på att hon ska gå som jag vill att jag helt enkelt inte har lyssnat. Nu lyssnade jag och Witezz visade sin tacksamhet genom att lyssna på mig.
 
Jag brukar alltid låta henne skritta fram och sedan jobba ihop henne i en ordentlig form, låg eller hög beroende på vad jag har tänkt mig för dagen. Men från och med nu kommer hon att få gå i en låg form på slappa tyglar i alla gångarter innan jag börjar jobba ihop henne.
 
Witezz gick som än dröm även idag, jätte stadig på tygeln i den formen jag bad om. Försökte variera lite med att både begära en låg, självbärig form på slappa tyglar samt en högre dressyrform med stöd på tygeln. Hon gick som en klocka min fina flicka, och ändå såg hon, innan ridturen, ut såhär;
 
 ~ Här ser ni 2 av bilderna jag fotade idag på helmanuell inställning. Det är första gången jag fotar på det and I'm still learning! ~
 
Mycket har blivit bättre mellan mig och Witezz på senaste, vilket märks! Det märks på sättet vi beter oss emot varandra, det märks på humöret vi blir på när vi ser varandra. Det märks på tonfallet i min röst när jag ropar på henne i hagen och hennes blick när hon tittar upp för att möta min blick. Stegen hon tar för att möta mig halvvägs får mig att vilja gråta - jag är så lycklig när jag är runt henne. Det är som att jag inte kan något annat än att le när jag ser hennes fina ansikte. Jag och Witezz är bästisar och det finns inget som kan komma emellan oss. Jag glömmer aldrig våra mål.
 
 
 
 

Publicerat den 2013-08-27 - klockan 22:27:00






Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din email:


Din blogg:


Din kommentar:

Trackback