Herre min gud vad mycket snack det kan bli av en enkel mening: "Jag vill inte vara ledare". Det är ju som att hästvärlden går under och stackars de som tar efter mig, vart ska de hamna, hur ska de sluta? Ni har alla misstagit er så hårt!
Jag vill inte vara Witezz "ledare" utav en enkel anledning: Jag kan inte. Jag kan inte alltid de rätta svaren, jag vet inte alltid vad som är bäst för oss, för mig, för henne. Jag finns inte där för henne 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan och därför kan jag inte vara hennes "ledare". Vad jag däremot kan vara är "den bossiga vännen" som jag har valt att kalla det och det är precis vad jag tänker vara.
Att vara den bossiga vänner är precis vad det låter. Jag är hennes vän, hon har rätt att säga sitt - men jag bestämmer vad vi gör, när vi gör det och hur vi gör det.
Jag vill inte att Witezz ska vara rädd för mig. Jag vill inte att hon ska trycka undan sin egna viljor och känslor för att underkasta sig mig. Jag vill inte att hon ska vara rädd för att utrycka sig med risk för att jag slår henne. Vad jag vill är att Witezz ska känna att jag lyssnar på henne. Jag finns här, 3-6h om dagen 4-5 dagar i veckan och hon kan alltid vända sig till mig. Jag skulle aldrig med vilje utsätta henne för fara. Jag vill att hon ska lita på mig, inte vara rädd.
Med en relation följer alltid "regler" både oskrivna och skrivna. Vad är tillåtet och vad är inte tillåtet. Jag har valt att skriva ner mina och Witezz (så som jag har uppfattat dem) regler för att lättare kunna upprätthålla dem. Vissa regler är helt självklara, vissa inte. Vissa regler har tagit lång tid att uppfatta men så fort jag faktiskt började lyssna på Witezz, se, känna, höra, så var allt ganska uppenbart för mig.
Om Witezz inte håller sig inom reglerna blir jag självklart arg. Trycker hon sig på mig så ska hon backa, på en gång. Biter hon mig så får hon skylla sig själv att hon får en arm i huvudet. Jag är inte rädd att säga till Witezz, jag ser inget fel i att "bestraffa" sin häst bara det är befogat. Bara det finns underlag för att göra det.
Jag tycker inte att det på något sätt är okej att bestraffa sin häst för någonting som går att förebygga. Jag har säkerligen gjort det själv flera gånger, men jag ångrar det lika fort igen. Jag kan inte bestraffa Witezz för att hon förflyttar sig i stallgången om jag tidigare inte har varit konsekvent med det, då får jag snällt - eller lite barskt - tillrättavisa henne som en del av inlärningen. Jag är väldigt emot att gå på fullt ut på en gång, att ta till spö direkt istället för att börja med röst eller att slå till hästen på bringan och rycka hårt i grimskaftet istället för att be den backa lugn och sansat först. Självklart är det okej att säga nej. Det är ett djur på över 100kg - i flesta fall - och utan respekt ifrån dem kan vi faktiskt dö.
Det handlar alltså inte om att jag inte vill bestämma över min häst eller att jag ska gå och bli en trädkramare - hästkramare. Självklart ska hästen uppfostras och det ordentligt, jag är bara otroligt mycket mer medveten och noggrannare om hur jag ska göra, när jag ska göra det, varför jag ska göra det och vad som händer om jag inte gör det samt att jag har bildat mig en egen uppfattning om "rätt och fel"
Jag har alltså bytt namn. Jag har valt att kalla det för "den bossiga vännen" istället för ledare och försökt att släppa kontrollbehovet.
Verkar det förfarande oklart är ni hjärtligt välkomna att ställa frågor, jag svarar mer än gärna så gott jag kan!
