Igår när jag under Anna's ridpass satt i hagen och filosoferade så tänkte jag väldigt mycket på "hästens språk", även känt som eques. Hur kommunicerar hästar, gör dem saker som är osynligt för blotta ögat eller ser vi allt? I tänkande stund hade jag de allra flesta hästar omkring mig och jag tittade noga. 

 

Strumpan var väldigt "högljud". Hon hade inga "små och fina signaler" utan gick på med ett bett i rumpan på en gång, åtminstone som det såg ut ifrån min synvinkel. Hon var grinig mot andra hästar, bad dem att flytta på sig utan någon vidare anledning egentligen, eller så hade hon en anledning vilken jag som människa inte förstod mig på.

 

Witezz var väldigt tystlåten utav sig och verkade mest känna sig ivägen för bland annat Strumpan. Vart hon än gick vart hon iväg schasad och var tvungen att flytta på sig. Hon var nyfiken precis som alla andra och ville komma fram och se vad för underlig figur jag var under luvan men fick aldrig chansen.

 

Candlelight var ganska respektlös och rotade i mina fickor efter godis som inte legat där på flera veckor. Drog med mulen över hela mig och letade med överläppen. Putade på mina händer och trots att jag hela tiden schasade iväg henne kom hon tillbaka. Det var då det slog mig att hur tydlig jag än tycker mig vara, så tycker uppenbarligen inte Candlelight det. Jag gjorde mig stor, gick emot henne med tunga steg men ändå kom hon tillbaka, varför? Jag sa ju Nej, eller? Jag viftade med armarna fram och tillbaka, gjorde konstiga ljud och puttade bort henne ifrån mig, ut ur min "bubbla". Jag funderade över varför hon inte respekterade ett nej och kom snabbt fram till att mitt gestelerande inte var nog. 

 

Hästarnas språk, eques, är så mycket mer än bara kroppsspråk. Hästarna talar med känslor. Det ligger någonting bakom deras bakåtslickade öron och rullande ögon, det ligger en stark känsla. Så när jag på riktigt blev irriterad på Candlelight och kände irritationen i mig räckte det med att jag gjorde ett litet "utfall" emot henne så lät hon mig sedan vara och höll sig på avstånd.

 

 

Det är så lätt för oss hästmänniskor att säga vad vi ska göra, hur vi ska göra det och varför vi ska göra så för att hästarna ska förstå men det ligger så otroligt mycket bakom deras språk mer än bara rörelser och det är där vi måste göra vår största förändring i jakten på förståelse. Vi måste ändra hela vårat sätt att tänka och framför allt måste vi släpa för långsinthet. Vi måste snabbt kunna förmedla en känsla och lika snabbt kunna släppa den känslan. Vi måste vara konsekventa i våra handlingar och inte be om saker i onödan.

 

Hästensspråk är en hel värld för oss och det gäller att sålla. Vi kan omöjligt lära oss hela deras språk utan det gäller att hitta ett gemensamt språk och hålla det så begränsat som möjligt. Språket måste innehålla röster, kroppsspråk med framför allt känslor. Ni har väl alla fått höra någongång i ert liv att hästen känner vad du känner. Är du nervös inför en tävling så blir hästen också nervös. Är du rädd för mörkret så blir även hästen rädd för mörkret, så om du skulle be en häst att sluta upp med vad den nu gjorde och du har huvudet fullt av nallebjörnar och rosor så kommer hästen garanterat inte att ta dig på allvar, har du däremot huvudet fullt av riktiga irritationskänslor så kommer resultatet garanterat bli annorlunda!

Livslevande exempel: Jag har ibland Witezz lös i stallgången, dels för att hon trvs med det men också för att jag trivs med det och det är ett bra sätt att kontrollera vart vi har varandra. Jag hade borstat av henne efter ridturen och skulle gå och fixa ihop hennes mat. Hon stod helt stilla tills hon hörde maten vilket fick hennes matsignaler att vibrera, hehe. Hon kom emot mig och jag blev genast ganska irriterad. Det var inte okej och så mycket vet hon. Jag ställde ifrån mig maten och gick med bestämda steg ut ur "matboxen". Jag gick emot henne och utan minsta protest eller ifrågasättande backade hon undan. Jag behövde inte säga någonting, inte röra henne utan vad jag kände inom mig räckte för att få Witezz att inse vart skåpet skulle så, eller i det här fallet hon. 

Jag tränar en del med Witezz att backa "undan" ifrån mig och "visa respekt" för min bubbla vilket hon gör med framgång, skillnaden på de "träningstillfällena" och just denna gången är ganska stor och uppenbar. Hon kan göra saker jag ber henne om men det här var annorlunda, hon förstod mig och respekterade min vilja.