Igår tampades jag med riktigt jobbiga tankar. Jag kände mig riktigt värdelös på allt jag tog mig ann och inte blev det bättre när jag misslyckades med att bre en macka senare på kvällen.

Jag började tänka på saker som jag har lyckats glömma bort, eller åtminstone slutat tänka på. Ord som skurit mig djupt in i hjärtat, sabbat en hel del och sänkt mig till botten. Allt bubblade upp, sprängde mig från insidan. allt på en gång. Kunde inte hålla tårarna inne och tacka vetja att Alex låg bredvid mig, annars vet jag inte om jag hade kunnat hålla mig till bara tårar.

Jag vet att alex tyckte det var jobbigt. Jag berättade inte riktigt för honom för honom först och jag vet att han lade skulden på sig eller åtminstone tänkte lägga den på sig själv. 
Tankarna ligger där och gnager.. jag måste bara lära mig att glömma dem igen. 

Tack så mycket - DU - som sa det här. DU förstörde en ganska stor del i mitt liv. Hoppas DU är nöjd.