Äntligen, äntligen var det dags att få sitta upp på Witezz rygg. Varje dag har varit en nedräkning för mig, idag är hennes vila över och jag ska börja skritta henne barbacka. Vilket jag gjorde i morse med sällskap av Maja som fick hoppa upp på Bolle nu när vi bara skulle skritta lite.

 

Vi skrittade bara mot Lvss och vände, men gick in på ett ställe där dom har avverkat på dit och tillbaka vägen. Dr var det perfekt för Witezz att gå med tanke på det ojämna mellanrummet. Ibland gick det upp, ibland gick det ner. Stenar och pinnar var i vägen och för att inte tala om allt de höga gräset som fanns där. Witezz klagade inte om man säger så, haha!

 

Eftersom att Witezz har en liten lågträningsperiod nu så fick Bolle följa med till Sofia på dressyrlektion. Inte för att det vart så mycket dressyr för honom, utan vi tränade på grunderna såsom att lyssna på mitt kommando. Säger jag trav, då är det trav. Vi tränade också på att hitta och bibehålla en bra takt. Galoppfattningarna satt perfa. Eller ja, vi hade några missöden men om man tänker på vilka framgångar han har gjort så blir jag helt varm och gosig i hela kroppen!

 

Han är en snabblärd häst, nästan lite för ambitiös ibland. Det är lätt att glömma att han faktiskt bara är 4 år. Tur att det finns många människor här som påminner mig. Hur som helst kommer nog Bolle få följa med på ridlektionen även nästa vecka. Tur i oturen då jag verkligen saknar att finslipa min diamant. Men ska hästen vara fin får man lida pin.