Är jag en bättre ryttare om min häst bockar, bits och sparkas men jag kan rida hästen ändå? Är jag en bättre ryttare för att jag kan såga ner min häst i form fastän den slänger med huvudet som protest, bara för att ingen annan "kan"? Eller är jag en bra ryttare som har en häst som kan gå i form på bara drivning med säte och lite lirkningar? eller för att jag har en häst som faktiskt inte bockar, sparkas och bits? Det finns ju faktiskt alltid en anledning till att hästen gör som den gör, i vissa fall kan det vara utrustningen och i många fall kan det vara ryttaren som gör något fel.

Varför är alla hästmänniskor så otroligt statussökande. Det räcker inte med att ha det nyaste märket på ridkläder och häst utrustning. Man ska också driva den största hästbloggen med 2%dagboksinlägg, 8% "det-här-är-min-häst-inlägg" och 90% det-här-gör-andra-fel-inlägg". Men som om det tog stopp där, nej man ska självklart ha den svåraste ponnyn/hästen bara för att visa att jag är bäst, som faktiskt klarar av att rida den här hästen.

 

 

Vad är nöjet i att varje dag skriva på sin blogg hur dåligt det har gått idag, samtidigt som du beskriver dig själv som hjälten som räddade dagen genom att vifta lite med spöt samt bli lite hårdare i munnen, "hästen gjorde si och hästen gjorde så, då gjorde jag såhär och vips så gick hon i form.."? Vissa läsare kommer säga "wow" tindra med ögonen och printa ut bilder på dig och din häst när hästen bockar och du inte flyger av. Medan vissa mer vana och rutinerade ryttare kommer att ställa sig frågan - "Vad gör människan för fel, och varför gör hon inget för att ändra på det?"

 Är det inte mycket roligare, bättre men framför allt trevligare att skriva om vad som gick mindre bra och hur du måste jobba med det för att göra det bättre?  För det första är det schysstare mot dig själv och hästen, men det är också ett sätt att tipsa sina läsare om hur dom kan göra med liknande problem.