Jag får jätte ofta frågor både på och utanför bloggen angående ämnet NH. "Tränar du NH?", "Vad tycker du om Pat Parrelli och Monty Roberts?", "Är Pat Parrelli din idol?", "Har du och Witezz kommit varandra närmare?", "Anser du att man måste träna NH?" och jag känner bara att det var på tiden att det här inlägget skrevs.

 

Jag tror nog att 90% av alla hästmänniskor här med handen på hjärtat kan säga att du någongång tänk tanken att börja med NH. Och varför tänker man den tanken, jo för att man vill komma närmare sin häst, och därför anser jag att NH är överskattat. Inte behöver du lusläsa massor av böcker från Pat Parelli, äga en rundkorall och en carrotstick samt ha lekt de sju lekarna för att ha en bra relation till din häst? Du behöver inte "träna" NH för att ha ett bra band med din häst.

 

Och träna NH, vadå träna NH? Kan man verkligen träna NH. Är inte det något som alltid ska finnas där. Oavsett om du tar in hästen från hagen eller om du sa ha ett trickträningspass i din rundkorall. Många utav Pat Parelli's principer och metoder är så självklara för mig redan utan att ha läst en enda bok. Självklart berömmer jag min häst när hon gör rätt. Självklart börjar jag lugnt (fas 1) och tar, efter hand, i hårdare (fas 5). Detta är naturligt för mig, är det inte det för er?

Men vad gör jag då? Jag gör uppenbarligen något som står ut ur mängden eftersom att antalet frågor bara öser in. Och mitt svar är så enkelt. Det är så simpelt att jag nästan blir rädd när ni tycker att det är något speciellt...

Jag vill bara att Witezz ska se mig som en kompis, inte som hennes ledare. Jag vill inte ens vara hennes ledare. Jag vill inte behöva använda våld för att hon ska göra som jag vill. Och så enkelt är det. Jag försöker att alltid hitta orsaken på problemet. Jag försöker att låta Witezz tänka själv. Jag försöker att inte bestraffa Witezz när hon inte förstår vad jag vill utan istället bli tydligare med vad jag ber om. Jag läser till mig kunskap om hur hästen faktiskt fungerar och på så sätt agerar jag annorlunda i vissa situationer än vad jag gjorde för 2 år sedan. Jag har helt enkelt bestämt mig för att lära mig att förstå hur Witezz tänker och behahandla henne som en kompis snarare än en slav.

 

Det här betyder inte att jag aldrig lägger på ett spö, att jag aldrig blir arg eller att jag aldrig rider ett hårt pass på henne. Ni ska veta hur mycket detta har krävt av mig då jag var helt annorlunda förut. Jag vart arg för minsta lilla, bestraffade hästen istället för att lägga skulden på mig själv. Jag hade noll koll på hur hästen tänker, ser, hör vilket ofta skapade missförstånd mellan mig och Witezz. Det här betyder heller inte att jag inte tycker ni ska leka sevengames med er häst, det är faktiskt ett väldigt bra sätt att lära känna sin häst. Vad jag vill säga är egentligen att allt sådant här, som bland annat sevengames, borde vara en självklarhet. Det borde vara alla hästmänniskors mål att kunna rida med så lite utrustning som möjligt, att kunna arbeta med så lite signaler som möjligt och behandla sin häst som en kompis snarare än en slav, men hur självklart den än låter så måste det finnas en term som förklarar detta. Nh...hmm