Allt går nedåt just nu känns det som och det känns inte alls kul. Nackspärren vandrade neråt och sitter nu i ryggen. Det känns som att jag och Witezz glider ifrån varandra lite mer och mer, eller snarare som om att det aldrig har funnits något. En liten incident inträffade idag och tynger mig fortfarande även om hon på något sätt verkade ganska förlåtande. Ni läser bloggen med jag tappar allt för ofta inspiration eller så "har jag inte tid". Skolan blir bara svårare och svårare och vet ni vad.. Jag hatar vintertiderna! Allt är bara så mörkt, kallt och dystert. Jag vill inte ens gå utanför dörren med risk för att jag fryser ihjäl på stört. Visst är det kul att galoppera över en snötäckt äng men det är lika kul med en grön äng!

 

Witezz var faktiskt jätte duktig idag. Jobbade ihop henne ordentligt idag. Det blev mycket jobb i ökadtrav där jag gjorde mycket förhållningar och tillslut behövde hon bara yttepytte lite stöd och gick ändå väldigt fint under mig! Preztige hakade på bakom och verkade inte alls tycka att det där var ökad trav... Vad var det jag sa, överambitiös är vad han är! Det märktes däremot att Witezz inte har jobbats igenom på ett tag eftersom att hon gjorde allt för att komma undan. Alla vattenpölar var läskiga och titt som tätt flög benen åt alla håll och kanter bara sådär. Men hon har ändå blivit så mycket duktigare då hon väldigt sällan stannar helt och vägrar gå frammåt. 

 

Candlelight skötte sig också prima, men jag är mest glad över att jag inte behövde köra själv i mörkret denna gång. Jag är så otrolitg mörkrädd nämligen, och slingan vi kör på är full med kollogårdar som på vintrarna är övergivna kollogårdar. Titt som tätt lyser det dock i vissa fönster där och antagligen har de som kollar husen ibland bara glömt att släcka, men... you never know. Så tack Anna för att du följde med på Pärlan!