Egentligen har jag ganska många rädslor inom ridsporten och vem har inte det. Jag är inte rädd för att hoppa upp på en okänd ponny och köra järnet. Jag är inte rädd för att tugga lite grus då och då men jag är rädd för att bland annat göra bort min inför publik, att ramla av och skada mig allvarligt eller att hästmänniskor bildar en dålig uppfattning av mig. Sen finns det något jag verkligen är så otroligt rädd, och det är att misslyckas. Att inte uppnå de målen jag har lagt upp och inte kunna göra någonting åt det. Det är verkligen min allra största rädsla och den jagar mig överallt!

Jag drömmer om det, tänker på det, pratar om det. Precis hela tiden ligger det och tynger mig. Hela tiden får jag veta hur fin Witezz är, hur duktig hon är, hur ouppfostrad hon är, hur hon inte jobbar i en ordentligt form, vad jag behöver träna på, vad jag redan har uppnått. Ganska ofta krockar dessa och en stor osäkerhet uppstår inom mig. Borde jag vara så nöjd som jag är. Är Witezz si, är Witezz så. Frågetecken flyger runt inom mig och jag skärmar av.

 

Jag tror egentligen att det är bra att ha rädslor. Eller iallafall att vissa rädslor är bra rädslor! Att vara rädd att ramla av är kanske inte det bästa då det begränsar ens möjligheter om man inte lyckas övervinna den. Rädslan för att misslyckas tycker jag är en ganska bra rädsla. När det inte tynger mina axlar, driver den mig frammåt och motiverar mig att lyckas! Det gäller bara att hitta en bra balansgång och göra upp tillräckligt många delmål att bocka av. Har ni några rädslor, är det en bra eller dålig rädlsa?