Witezz fick idag komma ut på en riktigt mysig uteritt tillsammans med lillebror Preztige! Jag hoppade upp barbacka och vi skrittade ut i bäcksvart mörker med en pannlampa som visade sig inte räcka mer än till Witezz öron. Det var alltså upp till mig att släppa kontrollbehovet och lita på att Witezz vet vart hon sätter fötterna. Vilket hon verkligen gjorde, bättre än mig! Vi tog bara ett varv runt lilla travrundan och travade gjorde vi två gånger. Witezz fick gå i ökad trav för att Preztige skulle kunna gå i ett tempo där han fick trava på ordentligt. Vilket självklart är väldigt viktigt att han får göra, man vill ju ha en frammåt tänkande häst och då får man inte sitta där och bromsa vid inridningen.

Witezz hade dock inget emot det och inte jag heller. Jag tog ett stadigt tag i manen, höll om med benen and off we go! Fy sjutton vilket härlig känsla det är att sitta på en häst som bara flyger fram. Att inte se något utan helt få förlita sig på sina andra sinnen. Att känna hur hon kastar ut frambenen framför sig, arbetar med hela kroppen och länger ut halsen. En otrolig känsla! Preztige travade glatt på efter, inte alls besvärad med tanke på att det inte var i närheten av "ökad trav" för honom. Han skulle kunna bli en sån fin dressyrponny!

 

Witezz verkade nöjd med mängden träning men vi får väl se hur hon är i slutet av veckan, haha! Hon var dock lite frånvarande idag. Inte alls så gosig och närvarande som hon brukar vara och gav mig arga öron när jag var i boxen med henne. Jag funderar lite över ifall det kan bero på hennes boxgrannar och att hon inte är nöjd med vart hon står. För åt mig brukar hon inte lägga öron bakåt... Hmm, det tål att tänkas på men imorgon får hon vila igen innan vi rider ut igen på torsdag! Vad ni får läsa imorgon återstår att se, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!