Om det finns någonting jag faktiskt skulle vilja ge mig själv cred för så är det mitt bemötande genemot andra på tävlingsplatsen. Jag försöker säga Lycka till, Grattis eller Vilken fin häst så ofta jag bara kan. Jag försöker att bemöta alla ryttare jag möter med ett leende och ett hej.

Varför? För att så mycket som ett simpelt "Grattis" kan göra en ryttares dag. Det kan förändra allt man har känt under hela dagen. All nervositet kan släppa med ett enkelt "vad bra det ser ut". Och stolt kan jag säga att jag är en sådan människa som säger allt det där. Jag tror att det kommer mycket ifrån ponnytravet. På ponnytravet är man trevliga mot varandra, alla säger grattis till varandra och man glädjas åt andras glädje.

 

Varför är inte ridsporten likadan? Varför glädjs vi inte lika mycket åt varandras vinster här, varför betyder det så mycket att vinna att man glömmer bort att vara trevlig? Jag tänker inte glömma bort det! Jag kommer säga grattis, hej, vad fint det ser ut och allt annat som jag tycker mig se kan behövas i en annan ryttares huvud - och jag tycker ni ska göra likadant!