If it's to be, it's up to you!

Fem ord: Holy sweet mother good of Jesus. Det där var min överlägset bästa ridtur med Witezz - någonsin. 
 

Vi började hoppningen med att rida ut som uppvärmning. Jag lät Witezz gå på långa tyglar en sträcka för att sedan jobba ihop henne. När hon sedan gick i önskvärd form en viss sträcka lät jag henne sträcka ut igen... osv... Witezz verkade nöjd med det och jobbade på riktigt fint när jag bad henne. Vi tog ett varv ner i byn och hade tänkt gå ner och bada fötterna, men alla kollobarn hade ockuperat stranden så det var det inget av, istället gick vi in på en äng och värmde upp lite i galopp. Witezz kändes jätte fin, hon har som sagt lite svårt för vänster galopp fortfarande men idag när jag hade en vanlig sadel så kom jag åt henne bättre och kunde hjälpa henne bättre i galoppen. Hon gick jätte fint hela uppvärmningnen! Sedan bar det iväg hemmåt för att börja hoppa. 
 
Jag hade blandade förväntningar och tankar om denna hoppning. Jag var så bestämd men ändå så rädd. Jag var så peppad och motiverad men ändå så osäker. Det fanns bara en känsla som drev mig frammåt - "jag.vill"

Vi var ett team idag. Witezz var otroligt taggad på att hoppa och hon var väldigt lyhörd på mina hjälper. Det räkte med att jag tröck till med skänkeln så fattade hon galopp. Det räckte med att jag tog lite i tyglarna så stannade/saktade hon av. Hon vart dock lite trött tillslut och fattade fel galopp några gånger - men ingen skada skedd. Vi flög över hindrena - som låg på 50cm, haha - och stannade inte en ända gång. Witezz tvekade inte ens. Jag tvekade inte ens. Vi skulle över. 
 
Jag var bara så varm i hela kroppen efteråt. Vi hade lyckats. En hel "hopplektion" utan minsta lilla bråk, tjat och gnat. Vi var ett team, vi gjorde det vi gjorde tillsammans - med glädje!
 
~gammalbild ~
 
 Även om jag, som ni kanske har förstått, är väldigt stolt över Witezz prestationer idag så måste jag faktiskt ge lite cred till mig själv. Jag var lugn, sansad, bestämd och framför allt rättvis. Jag gav Witezz en chans att göra rätt och jag hjälpte henne så mycket jag kunde. Faktum är att jag red riktigt bra idag!
 
Till nästa hoppning ska jag tänka på:
 - Att räta upp mig ordentligt, spänna magen och bli stadig i överkroppen
 - Att hjälpa henne ännu mer i dom "tvära" svängarna. Hålla ihop henne ordentligt och visa henne vägen. 
 - Att höja händerna och bjuda in Witezz till en lite högre form på hoppbanan.
 
Tack Witezz... för en underbar ridtur! ♥ Jag älskar dig!
 

Det märks förresten en betydlig skillnad på Witezz bara efter en natt inomhus. Bolle åkte hem i tisdags och sedan dess har Witezz fått gå med russen, vilket betyder att Witezz får gå in i en egen box om nätterna. Hon är överlycklig - mumsigt hö, tjock bädd, en egen saltsten och griniga grannar. haha! Witezz lever livet och är mer än pigg om dagarna!

Publicerat den 2013-09-04 - klockan 22:30:00






Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din email:


Din blogg:


Din kommentar:

Trackback