Nästan en månad har gått sedan Strumpan och Candlelight sattes igång och man märker redan hur deras kondition har blivit bättre och hur musklerna har blivit uthålligare. Vi har tagit en lugn start och succesivt ökat med en kilometer. Vi är just nu uppe i 3-4km, 5 dagar i veckan och då varvar vi lugnt jogging tempo med tuffa intervaller och lite fartlek. Hästarna trivs bra med upplägget och jag också! Jag brukar vara väldigt vemodig vid igångsättning och är alltid lite rädd för att gå på alldeles för hårt i början, men nu känns allt väldigt stabilt och både jag och hästarna trivs! I april är vi redo att sopa mattan med alla travkuskar ute på banorna! Utav dagens träning att dömma kommer Strumpan bli farlig i år!

 

Vi körde intervaller på vår föredetta galopp äng. Som ni hör på namnet har vi inte alltid kört trav på den vilket självklart försvårade uppgiften för Strumpan som inte alls tyckte att trav var den bästa gångarten. Anna och Candlelight tog uppgiften bra och fullföljde den korrekt medan Strumpan och jag hade lite krux med att komma iväg! Till slut återfick jag fokusen och, ursäkta språket, men jävlar vilken trav! Jag kunde känna hennes kraft i steget genom vagnen och tömmarna och på nolltid var vi i rygg på Candlelight och Anna igen! Detta gjorde vi om några gånger tills jag, vid den sista intervallen, fick nog och gjorde en volt. Det fick bära eller brista. Antingen skulle hon bli ännu hetare av att jag vände henne undan från Candlelight eller så lugnar hon ner sig. Det vart det sistnämnda och om möjligt så gick hon ännu bättre den sista intervallen! Jag kunde se Anna's ansiktsutryck när jag kom upp och jag visste att det hade sett bra ut!

 

Det absolut bästa med Strumpan är dessutom att oavsett hur het hon blir eller hur läskig den där stenen var så vet jag att jag kan lita på henne. Hon kommer att stanna när jag tar i tömmarna, hon kommer att lyssna på mig. Kanske inte i rödaste rappet men jag känner mig trygg med henne, aldrig skulle hon med flit göra något dumt!