Jag är, om jag får säga det själv, ganska duktig bland hästar. Jag håller koll, jag bryr mig, jag har den där känslan som vi alla behöver och dessutom så älskar jag hästar. Men sen har jag mina brister, och en utav de bristarna är att jag är explosiv.

 

Jag är en ganska tolerant person som inte tycker om att skapa konflikter. Jag undviker om jag kan och går hellre där ifrån. Jag försöker att vara tydlig i mitt kroppsspråk gentemot både andra människor och hästar. Men sen kommer det tillfällen då sista droppen är fäld, när bägaren rinner över och då exploderar jag och blir otroligt arg. Detta kan vara allt ifrån att min lillebror inte slutar med ett visst betende, eller att någon under en längre tid har gjort något som irriterar mig. Men det kan också vara att Witezz totalt ignorerar mig, inte bryr sig om att jag står där och försöker be henne om någonting eller att vi för femtioelfte gången går förbi en blomkruka och hon reagerar mer den gången än dom tidigare gångerna. Då rinner bägaren plötsligt över för mig och min ilska blossar upp likt en eld.

 

Jag blir otålig, irriterad, arg och avskärman. Lyssnar inte på någon mer än nödvändigt utan gör vad som faller mig i sinnet. Denna sida utav mig är absolut inget som jag är stolt över och det är någonting som jag dagligen tänker på både i stallmiljö och hem-miljö. Både på tävlingsplatsen och vid skolbänken för när jag blir explosiv så gör jag garanterat saker som jag senare kommer att ångra! Något som sårar eller irriterar andra som egentligen står mig väldigt nära (t.ex. familjen eller Witezz) och som jag sedan får stå till svars för... 
Har ni någon egenskap som ibland ställer till det för er?