För en gångs skull kom jag inte försent. Jag tänkte på en grej inatt när jag inte kunde sova, nämligen att jag nog är lite av en tidsoptimist på mornarna och tidspessimist resten av dagen. Jag bor ändå ganska nära skolan nu, det tar ca 5 minuter att gå, och den veckan innan lovet, när vi hade flyttat hit, kom jag försent några minuter varje dag!

 

Not good! Hade nog inte hunnit i tid imorse heller om det inte vore för Alex, världens finaste kille! Han såg till att jag gick upp ur sängen, tog fram kläderna jag hade bestämt, sen skickade han mig till sminkningen, hjälpte mig med frukosten och allt. Så söt! Världens finaste!

Igår skrev en gammal vän till mig. Ni som har hängt kvar ett tag känner honom vid namn Niklas. Han skrev till mig nu, efter 1½ år. Och vi snackade lite om minnen. Kändes riktigt bra och jag ser framemot att ha han som vän igen.

Lite delade åsikter med Alex om det, men vi har pratat om det och kommit överens om vissa grejer.

Känns bra att jag kan snacka med honom så lätt. Ingenting känns jobbigt att ta upp, ingen är för "pinsamt" eller så utan det bara rinner ur munnen. Så skönt, det behövs i ett förhållande att man kan prata med varandra!

Nu har jag suttit och skrivit på det här inlägget till och från hela dagen och ögonen går typ i kors just nu. Fick nyss reda på att Kenneth låter oss gå hem och få hålltimme på lektionen istället, sjukt skönt. Undrar om man ska ta och krypa ner under täcket en timme tills bussen går mot stallet.