Det är jag. Jag har inga problem med att ta mig ann nya utmaningar. Testa mig fram för vad som känns bra. Men att inte veta vad som händer om jag gör ditten eller datten, att inte veta vad konsekvenserna blir av något. Det är jag rädd för. Jag överanalyserar det mesta. Allt från att trampa på en isfläck, att säga en mening till att rida mot en hinder. Allt man gör finns möjliga konsekvenser till och dem sitter där i mitt bakhuvud och gnager på allt jag gör.

 

När jag väl har överanalyserat sönder något jag vill göra och bestämmer mig för att antingen göra det eller inte göra det så får jag ångest. Det här kan handla om allt från att åka iväg till en kompis eller köpa biljetter till en konsert. Ångesten äter upp mig innifrån och pågrund av mina svårigheter att öppna mig inför folk, att prata ut, så blir ingenting hellre bättre.

Och gott folk - Tiden läker inte alla sår!

 

Idag har jag varit i stallet från tidig morgon, tills i eftermiddags. Vi red ut ett stort gäng på alla igångsatta hästar och red en lite längre runda. Jätte mysigt, men jag måste nog erkänna att det sticker lite i hjärtat när man måste låna ut sin polle, som idag fick en "ny ryttare" för en dag.  Lite sticker det faktiskt! Men men, Candlelight duger otroligt bra också, och sötnosen var riktigt duktig idag! Försöker jobba den stela pinnen lite när vi är ute och jag tror att hon börjar förstå vad det är jag vill. Hon går ju inte i någo superform, men hon sänker sig och länger för det mesta lite på steget. Super nöjd.

Stötte på lite problem med Witezz idag, och nu efter hennes vila kör vi riktig hårdträning på hantering. Har inte haft några problem med henne förr, så det kom lite som en chock att jag skulle behöva nästan hänga i grimskaftet för att få henne att flytta hoven ett halft steg. Jag hade alltså lite problem med att slita henne ifrån matplatsen... Detta ska övas på, detta ska bort! Men efter vilan var det ändå planerat att träna en hel del på hantering eftersom att hon i sommar ska ställas ut, och det är mitt ansvar att göra henne klar så att Olli kan ställa ut henne utan problem. Med andra ord måste hon kunna gå frammåt på kommando, gå bredvid mig och stanna och springa när jag stannar/springer. Vi har lite att öva på med andra ord.

 

Imorgon är sista dagen i ledighet, sen börjar skolan igen. Känner mig inte ett dugg redo för skolan. Vill inte. Och inte blir det direkt bättre av att veta att Alex sitter hemma och tittar på film eller spelar, eller ännu värr - sover. Han går ju inte i skolan...That bitch. haha, Påtal om Alex så väntar han nog på mig nu, ska ta en snabbdusch, fixa mig lite och springa över till honom. Vi avslutar kvällen med ett Harry Potter marathon, önskar er alla andra en lika mysig kväll!