Det handlar inte om att aldrig mer ha bett i munnen.

Det handlar inte om att en häst med bett är en olycklig häst.

 

Det handlar om att lyssna på sin häst och respektera den så pass mycket att ändra sitt sätt att se på saker och ting för dennes skull. Att ta ur bettet om denne inte trivs med detta. Att sluta dressyra om detta inte passar hästen. Att borste ifrån sina egna behov och drömmar för att leva i samspel med vår bästa kompis.

 

Det handlar dessutom om att våga spänna nosremmen lösare och våga se vad hästen har att säga. Att våga inse att "det enda rätta" inte alltid är det rätta. 

 

Det här är inte NH. Det är sunt förnuft, det är respekt, det är något som borde vara självklart. Och ändå får så många människor, ta så mycket skit och bli så otroligt kränkta för att vi sätter oss emot det traditionella "en nosgrimma har alla, därför ska jag också ha det".