- Lärt mig köra traktor
- Målat och tjänat... pengar

- Gått fyra varv runt hagen tillsammans med min prinsessa var 10e minut
- Ridit på den mentalt mest jobbiga ridturen jag någonsn har ridit på.

 

Att rida Witezz idag var... inte alls som jag hade förväntat mig. När jag satt på bussen och tänkte mig framåt i tiden såg jag en ponny som glädje bockade i den nyfallna snön, en ponny som glatt skakar på huvudet och drar huvudet i snön för att busa. Istället satt jag där på en ponny som var riktigt svettig efter att ha travat ca 100 meter och skrittat den övriga tiden. Hon kändes spänd redan ifrån början men vi alla antog att det var på grund av att hon inte hade några broddar i sig och att hon tyckte det var lite halt att gå över vägen. När hon sedan gick helt normalt på vägen utan minsta tecken på oro över att halka började jag bli orolig. Hon hade stora svettfläckar på halsen, ansiktet och under mig. Hon gick med tunga steg och var allmänt trött och seg. Tog inte skänkeln på en gång och var allmänt ofokuserad.

 

När vi kom tillbaka till stallet var hon heller inte villig att ens gå ut i hagen och efter att vi såg henne stå bakom ett träd med huvudet hängande istället för att äta sin lunch så fick hon på en gång komma in och bli undersökt. Ingen temp, lite låg i andningen och inget knorr i magen. Det var ganska upenbart att Witezz hade ont i magen och vi fixade lite melassvatten till henne, ett stalltäcke samt en ren box att stå i mellan det att vi var ute och gick var tjugonde minut. För varje gång jag kom till stallet och skulle gå ut med henne blev hon dock bättre och på sista promenaden sprang vi runt och busade, tricktränade och myste massor! Min lilla flicka hade ont i magen!

 

Som rubriken säger, "när Witezz inte tar emot godis så är något fel" och det var precis vad jag ska när jag gick tillbaka till stallet sista biten och tänkte ge henne en godbit. Inte kunde jag då föreställa mig att det var så illa som det var.

 

Jag har utöver 30 kg skuldkänslor och en tillfälligt sjuk ponny haft en riktigt mysig dag. Att köra traktor var inte alls så svårt och läskigt som jag alltid har trott. Jag har dock i hela mitt liv varit otroligt rädd för traktorer, så när jag helt plötsligt satt i förarstolen med handen på en av alla spakar så dunkade mitt hjärta tre gånger så fort. Det gick iallafall ganska bra och jag tror att jag, trots lite smärre missöden som att nästan köra över en ko, får en tumme upp utav Cissi!

 

Imorgon gör vi om allting igen, eller ja helst inte den sjuka delen. Men samma tid, samma plats, samma ponny men en aning friskare och broddar ponny! Ber ännu en gång tusen gånger om ursäkt, Witezz, för att jag missförståd Cissi och inte broddade i dig. Om detta är upphovet till spänningarna i din mage så kommer jag aldrig förlåta mig själv <3