Jag läser just nu psykologi 2b som kurs på gymnasiet och i och med en resa vi ska göra till Auschwitz i vår så pratar vi väldigt mycket om kriget och propagande med mera. Idag pratade vi dessutom lite om hur man blir en torterare. Mycket experiment har gjorts på detta och man har alla kommit fram till att vem som helst kan bli en torterare. Vi pratade hur som helst lite allmänt om tillvägagångssätt, vad som utmärker en torterare och så vidare och när läraren fråga oss om vi hade några tankar kring detta kunde jag faktiskt inte låta bli att säga:

Hela klassen bara gapade. Ingen där hade förut tänkt på detta. Ingen hade ens reflekterat över tanken att en häst är lika mycket individ som de stackarna som under något världskrig har blivit torterade till att bli en torterare. För det är faktiskt så det är i många fall. Man har alltså gjort en utsållning efter utsållning efter utsållning för att hitta de mest lämpliga till att bli hjärntvättade och sedan omformade till att tro att det är rätt att slå någon, rätt att döda någon.

 

Jag önskar att jag hade haft ett bättre tillfälle att verkligen utveckla mina tankar, men läraren verkade sannerligen imponerad men jag är faktiskt besviken. Jag är jätte besviken över att faktiskt ingen i min klass ens har reflekterat över detta. Sen säger jag verkligen inte att alla är såhär, men kan någon här ärligt säga att dem aldrig har gjort någonting för att tysta ner sin häst när denne velat uttrycka något? 

 

Vad skiljer egentligen oss ifrån dem mer än att vi inte vill att vår häst ska döda? När ska hästmänniskor inse att det finns bättre, snällare och enklare sätt att komma överens med sin häst?