Så himla överlycklig
Ibland har man bra tur i världen och trots att jag inte kan berätta för någon som bubblar jag av skratt mest hela tiden. Jag vet att möjligheten finns att just du läser detta och isåfall vill jag ännu en gång säga tack. Hela magen var och är fylld med fjärilar och jag skulle vilja skrika det, rakt ut! Tack så mycket!
Jag är väl ungefär såhär glad just nu!!!
Hästar är levande individer
Jag läser just nu psykologi 2b som kurs på gymnasiet och i och med en resa vi ska göra till Auschwitz i vår så pratar vi väldigt mycket om kriget och propagande med mera. Idag pratade vi dessutom lite om hur man blir en torterare. Mycket experiment har gjorts på detta och man har alla kommit fram till att vem som helst kan bli en torterare. Vi pratade hur som helst lite allmänt om tillvägagångssätt, vad som utmärker en torterare och så vidare och när läraren fråga oss om vi hade några tankar kring detta kunde jag faktiskt inte låta bli att säga:
"Det här får mig att tänka så otrolig mycket på djur, speciellt hästar. Hur vi människor bryter ner dem tills inte minsta lilla egna vilja syns och sedan formar vi dem till precis vad vi vill ha dem..."
Hela klassen bara gapade. Ingen där hade förut tänkt på detta. Ingen hade ens reflekterat över tanken att en häst är lika mycket individ som de stackarna som under något världskrig har blivit torterade till att bli en torterare. För det är faktiskt så det är i många fall. Man har alltså gjort en utsållning efter utsållning efter utsållning för att hitta de mest lämpliga till att bli hjärntvättade och sedan omformade till att tro att det är rätt att slå någon, rätt att döda någon.
Jag önskar att jag hade haft ett bättre tillfälle att verkligen utveckla mina tankar, men läraren verkade sannerligen imponerad men jag är faktiskt besviken. Jag är jätte besviken över att faktiskt ingen i min klass ens har reflekterat över detta. Sen säger jag verkligen inte att alla är såhär, men kan någon här ärligt säga att dem aldrig har gjort någonting för att tysta ner sin häst när denne velat uttrycka något?
Vad skiljer egentligen oss ifrån dem mer än att vi inte vill att vår häst ska döda? När ska hästmänniskor inse att det finns bättre, snällare och enklare sätt att komma överens med sin häst?
I've made my desicion
Någon gång denna vecka ser ni mig på hästryggen igen, eller ja. Iallafall ifall ni tar er till det stallet jag tänker rida i ett tag framöver, haha. Annars får ni visualisera mig på ett jättefint svart/brunt halvblods-sto.
Vi har inte bestämt någon dag, men jag har iallafall bestämt mig för att försöka ta mig tillbaka till hästrna på något sätt. Jag är fullt medveten om att det inte på något sätt kommer bli som förut, men jag kommer ha en bra vän, en jätte fin hästhäst och massa gröna (just nu vita..) ängar och vallar att rida på! Kan det bli bättre just nu?
Ska försöka få mig en bild på fina Corint som hon heter, meanwhile hittar ni mig på gymmet. Det är där jag hänger nu mera!
I have to admit
Helt hästlös har jag faktiskt inte varit utan för cirka 1,5 vecka sedan satt jag faktiskt i sadeln... Jag får faktiskt ganska många förfrågningar från diverse stall om jag är intresserad utav att rida någon häst, både för en kort tid och för en längre tid. Några har jag tackat nej till och några har jag bett att få fundera.
Men det är ett väldigt känsligt ämne för mig, det här med hästar... Efter nio år på Granö så kändes det stallet som mitt egna hem. Som mitt egna stall. Jag var där 5 dagar i veckan och då handlade det inte bara om att rida min häst, mocka hennes box och sedan ta bokxen hem utan då fixade vi med alla hästarna. Jag hade också en "egen" häst. En egen häst som bara jag red, som jag bestämde över och som jag själv fick sätta målen för. Ville jag rida medelsvår A eller ville jag mulla runt i skogen och trickträna mest hela dagen?
Men det är ett väldigt känsligt ämne för mig, det här med hästar... Efter nio år på Granö så kändes det stallet som mitt egna hem. Som mitt egna stall. Jag var där 5 dagar i veckan och då handlade det inte bara om att rida min häst, mocka hennes box och sedan ta bokxen hem utan då fixade vi med alla hästarna. Jag hade också en "egen" häst. En egen häst som bara jag red, som jag bestämde över och som jag själv fick sätta målen för. Ville jag rida medelsvår A eller ville jag mulla runt i skogen och trickträna mest hela dagen?
Att gå från en egen häst till medryttarhäst. Det är ett tufft val. Att gå ifrån den friheten jag ändå hade till att inte själv få bestämma om jag ska rida ut eller rida på volten, om jag vill rida ut och bara chilla och ha otroligt roligt eller om jag vill rida ut och arbeta hästen.
Jag får umgås med hästarna,och tro mig, jag behöver hästarna. Men samtidigt vet jag inte om jag kommer klara av alla dessa "strings attached"... Jag står inför ett svårt val. Men har bestämt mig för att prova på lite. Därför kommer jag från och med nästa vecka att rida min gamla tränares häst. Henne kommer i väl ihåg? Det känns bra hittills, jag känner ju henne bra och hon känner mig. Hon tränade ju mig och Witezz så dom vet jag vill och inte, hur jag rider och hur långt jag har kommit likom, sen får vi se vad det blir utav det!
My worst enemy is my memory
Kommer man någonsin ifrån den här saknaden. Kommer jag någonsin kunna släppa taget om dessa 9 år av blod, svett tårar och skratt? Jag ljuger om jag säger att jag inte fortfarande ligger sömnlös om nätterna, att jag inte allt för ofta tittar igenom bloggen, tittar på de bilder från dessa 9 år som hänger överallt i mitt rum eller läser på pokalerna som står på fönsterbrädan.
Jag saknar hästarna, Witezz, något otroligt mycket. Jag saknar att byta strumpor sjuttongånger för att man ännu en gång har trampat i leran. Jag saknar de sena kvällarna och tidiga mornarna, jag saknar att frysa om fötterna så mycket att man frågar sig själv om dem finns kvar. Jag saknar till och med att sopa stallgången för femtioelfte gången samma dag.
Men mest av allt saknar jag att gå mot hagen och mötas av dessa fridfulla, glädjefyllda ögon som kan lysa upp hela livet även i de mörkaste stunderna. Att få borra in huvudet i vinterpälsan och bara andas in lycka. Alla skratt man har fått uppleva när saker inte riktigt gått som man har velat.
Men mest av allt saknar jag att gå mot hagen och mötas av dessa fridfulla, glädjefyllda ögon som kan lysa upp hela livet även i de mörkaste stunderna. Att få borra in huvudet i vinterpälsan och bara andas in lycka. Alla skratt man har fått uppleva när saker inte riktigt gått som man har velat.
Alla gånger Witzz nockade mig i hopp om att få godis, alla gånger hon i princip slog knut på sig själv ihop om den där lilla godis biter. Alla gånger vi har tittat på Strumpans uppspända mule och jagat henne tusentals varv i hagen i hopp om att hinna träna både henne och de andra hästarna. Alla gånger man har plockat både det ena och det andra ur Candle's tjocka man. Alla timmar man lagt ner, alla bussresor vi åkt. Witezz var min, och just nu skulle jag kunna ge vad som helst för att få klappa hennes hals igen. Tänk ändå att dom kan lämna ett sådant spår i våra hjärtan. Dessa fyrbeningar utan egenskapen att prata med ord.
Jag gråter många kvällar. Jag kan inte längre vistas bland hästar och försöker i allra högsta grad att undvika det också. Allting påminner för mycket om de 9 år jag har levt tillsammans med mina allra bästa vänner och jag kommer aldrig någonsin glömma dem. Jag vill inte glömma dem, kanske bara inte sakna dem lika mycket.
Det är över.
Travet, Witezz, trickträningen, hästarna. Allt är över och hit kommer jag förmodligen aldrig att komma tillbaka! Bloggen kommer inte tas bort då det är som en dagbok för mig! Tack för all tid med er!
Testade på Working Equitation
I lördags hade jag chansen att prova på grenen Working Equitation med Fredrik Graucob som clinic-ledare! Witezz skötte sig högt över förväntningarna och var en utav de hästar som, tro det eller ej, tog sig igenom clinicen med minst "tittande" och "skuttanden". Jag tror att hon tyckte det var lika roligt som jag tyckte!
Har ni någon gång provat på WE?
Nu börjar det hända grejer
Nya medryttare på Granö börjar trilla in, Linnéa och Bolle börjar hitta varandra och likaså jag och Linnéa. Det är faktiskt väldigt skönt att inte längre vara "själv", trots att jag endast var det i någon vecka. Snart börjar dessutom sommarlovet och ja får sällskap utav ytterligare en tjej.
I helgen var det utställning där jag följde med som groom och fotograf. Hästarna som följde med var våra superponnysar Strumpan, Yttring och Cumulus. Jag kan sammanfatta dagen som att Team Granö åkte hem med stora leenden på läpparna! Cumulus fick 38p och en hel del fina ord, Yttring fick 40p, trea i sin klass och väldigt fina lovord och Strumpan, ja hon gjorde vad hon oftast gör och sopade mattan med allihopa! Hon vinner sin klass, går vidare till Bäst I Rasen, vinner BIR, går vidare till Bäst In Show och VINNER BIS! 43p med riktigt fina ord från domaren! Vår fina Strumpan! Jag behöver kanske inte nämna ännu en gång hur otroligt nöjda vi var! Nästa utställning blir den 14 juni då Strumpan och Yttring får följa med och förgylla dagen ännu en gång!
Bild 1; Yttring och Olivia
Bild 2; Strumpan och Olivia med den stora BIS-rosetten
Fler saker är på gång! Ikväll går årets första ridlektion av stapeln för mig och Witezz! Det är en markarbetes-lektion och jag ser fram fram emot detta sååå mycket! Det ska bli så skönt att ha någon som står där och tittar, petar och korrigerar! Jag saknar det, jag vill ha det och jag behöver det! Jag ska lägga mycket fokus på minst sits och på hennes tempo! Det ska bli skönt att få lite rutin igen!
En underbar vecka är på väg
Veckan som kommer har stora saker planerade. Eller, egentligen inte. Veckan efter däremot har stora grejer på gång och det är därför denna vecka blir så underbar. Man räknar ner dagarna, kryssar för ruta efter ruta och längtar mer och mer!
Veckan som kommer bjuder på härliga uteritter, minst ett pass tömkörning på volten och sedan en utställning för 3 utav russen i slutet av veckan. Strumpan vilar vilet betyder att jag endast har en häst att träna i veckan. Det kommer vara otroligt tomt, men samtidigt väldigt skönt. Skönt att kunna lägga fokusen på plugget och fokus på en häst.
Förutom hästar, hästar, hästar, plugg och lite övrigt träning så väntar även en del fotograferande! Jag har lånat hem en analog kamera ifrån skolan och planerar att fota upp hela filmrullen, 36 bilder i stallet. Det blir nog en del fina bilder på Witezz, russen och även hingsten! Jag ska sedan förhand framkalla filmens negativ och göra förstorade kopior! Ser fram emot det!
En dag då allt bara funkar
En sådan dag var det igår! En tjej vid namn Linnea var igår på Granö för första gången och är numera Bolle's nya medryttare. (För att göra en lång historia kort så är nu Bolle, connemaran jag red in i sommras, tillbaka på Granö och Linnea ska nu bli medryttare på honom). Vi red ut tillsammans, hon på Bolle och jag på Witezz. Jag var självklart lite nervös över att Witezz skulle titta överdrivet mycket runt om sig men vet ni vad?!
Hon var så otroligt duktig! Lugn och sansad hela vägen och lyhörd och samarbetsvillig på minsta hjälp. Vi red ut en kort sväng för att sedan avsluta passet på volten. Eftersom att jag red i westernsadeln och med hackamoret så red jag ett pass med fokus på lyhördhet och avslappning. Ett mål som verkligen uppfylldes. Jag hade kunnat haft henne lite mer samlad då hon gick ganska mycket på bogarna, men alla fattningar satt perfekt, alla avsaktningar satt perfekt och alla flyttningar satt... ja, perfekt!
Otroligt nöjd var jag. Det är sånna här dagar som får en att inse att all träning ger färdighet, att allting är så otroligt värt det. Idag blir det lite lösgörande tömkörning på volten och så avlslutar vi med lite trickträning! Perfekt!
♡ Tuesday morning
Det var ett tag sedan jag kikade in här men nu kändes det som att det var på tiden! Det har varit otroligt mycket de senaste veckorna med mycket förändring både i nutid och framtid. Många beslut har fått fattats, mycket planering har fått lägga och inte fören nu känner jag att jag börjar få grepp om saker och ting.
Witezz har iallafall gått som en klocka de senaste dagarna. Vi har blandat tömkörning på volten med härliga uteritter och även tagit årets första dressyrpass på banan! Alla dessa gånger har slutat med en nöjd ryttare och en frustande ponny. lycka ♡.
Witezz har iallafall gått som en klocka de senaste dagarna. Vi har blandat tömkörning på volten med härliga uteritter och även tagit årets första dressyrpass på banan! Alla dessa gånger har slutat med en nöjd ryttare och en frustande ponny. lycka ♡.
Vi har även ännu en gång bytt utrustning på min lilla prinsessa och jag hoppas ännu en gång på att detta är optimalt för hennes kropp. Efter ganska starka reaktioner ifrån hennes sida rider vi nu återigen med westernsadel, jobbar på musklerna och hoppas på det allra bästa!
Witezz nuvarande utrustning består utav en westernsadel och ett hackamore vid uteritter. En allroundsadel/dressyrsadel och ett tredelat bett vid pass på banan och ett körsele samt samma bett som tidigare nämnt vid tömkörning. En kombination som just nu är bästa möjliga och något som faktiskt funkar!
Witezz nuvarande utrustning består utav en westernsadel och ett hackamore vid uteritter. En allroundsadel/dressyrsadel och ett tredelat bett vid pass på banan och ett körsele samt samma bett som tidigare nämnt vid tömkörning. En kombination som just nu är bästa möjliga och något som faktiskt funkar!
Är lite nyfiken, vad rider ni med för utrustning?
Jag älskar dig
Gårdagens resultat
Efter en nästintill helt perfekt start var det väl givet att någon skulle vara för tidig över startlinjen och nästa start skulle komma att bli katastrofal...
Jo, ungefär så var det och jag tar på mig hela altet. Det blev en alldeles för snäv sväng i volten vilket gav Strumpan två rejäla startgalopper där vi förlorade hela loppet. Men vi pinnade på för en helt okej tid, tanken var att ta det lite lugnt och lägga fokus på att inte bli diskvalificerad men eftersom att hon kändes så stadig och sugen på att springa så jagade vi i kapp 3an, dessvärre inte tillräcklig och vi slutade som fjärde placerad.
Jag är dock otroligt nöjd över henne! I värmningen var hon högt över förväntningarna, vi tränade på ett nytt personbästa och inte att glömma att hon var ensam på Scrubs utan några kompisar från gården! Vi var till och med de enda ekipaget från fastlandet över huvudtaget!
Nästa gång blir i juni och då lägger vi mycket energi på att få till en perfekt start, utan det blir det bara pannkaka alltihopa!
Bild ifrån Eskilstuna år 2013
Fit for fight
Om 1h och 20 minuter går första loppet och jag och Strumpan ger oss ut i lopp 2. Nerverna börjar pirra lite men än så länge är det lugnt! Är så taggad jag kan bli!
The winner takes it all
Ikväll tuffar färjan till Gotland och gissa vem som sitter på den! Jo ingen mindre än jag själv såklart! Första loppet för säsongen är kommen och imorgon ger jag och Strumpan järnet på Scrubs!
Det är ett spännande lopp där vinnaren är nästintill omöjlig att förutse, precis vad som helt skulle kunna hända. Men en sak är säker; jag och Strumpan kommer göra vårt absolut bästa!
Saker jag ska tänka på:
- Ta ut startvolten ordentligt och inte bli för ivrig fram till startlinjen.
- Hålla ett jämnt och starkt stöd utan att bli för hård och stum.
- Läsa av Strumpan ordentligt i värmningen och lägga på minnet hur hon beter sig innan hon rullar över till galopp.
Ett enda stort missförstånd...
Det handlar inte om att aldrig mer ha bett i munnen.
Det handlar inte om att en häst med bett är en olycklig häst.
Det handlar om att lyssna på sin häst och respektera den så pass mycket att ändra sitt sätt att se på saker och ting för dennes skull. Att ta ur bettet om denne inte trivs med detta. Att sluta dressyra om detta inte passar hästen. Att borste ifrån sina egna behov och drömmar för att leva i samspel med vår bästa kompis.
Det handlar dessutom om att våga spänna nosremmen lösare och våga se vad hästen har att säga. Att våga inse att "det enda rätta" inte alltid är det rätta.
Det här är inte NH. Det är sunt förnuft, det är respekt, det är något som borde vara självklart. Och ändå får så många människor, ta så mycket skit och bli så otroligt kränkta för att vi sätter oss emot det traditionella "en nosgrimma har alla, därför ska jag också ha det".
Jag älskar min häst och för mig är det självklart att vi möts halvvägs. Hur är det för dig?
New in
Mamma var på ett bra humör idag. Det resultera i ett par svindyra ridbyxor på 50%, med skoning och nu är jag glad! Jag köpte också ett par nya, icke svettiga, matchande ridstrumpor till!
Nu vill jag åka till stallet och prova dessa ridbyxor och känna på hur det är att rida med skoning, igen, och sen fråga mig själv varför jag någonsin köpte ett par utan, haha! Svaret på den frågan kommer naturligtvis bli att det var Tyra's ridbyxor, men aldrig igen!
Nästa inköp blir ett par nya skor och eventuellt ett par svarta shortchaps!
Första galoppen
Igår var jag själv i stallet. Det var den första, av många kommande gånger, och det var oväntat skönt. Skönt att inte känna något tvång av att prata om något, skönt att helt själva kunna lägga upp en planering helt efter egna behov och skönt att endast behöva tänka på mig och mina hästar. Ja, lite tråkigt var det också så klart, men det är bara att göra det bästa av situationen.
Witezz och jag tog årets första galopp. Det var första gången på länge som vi red ut helt själva. Hon skötte sig superbra och jag fick uppfattningen av att hon var lugnare när vi red själva. Lite pirrigt var det att fatta galopp på ängen, men hon var sååå duktig! Det var så härligt!
En oerhört intressant video
Jag älskar att lära mig saker om min fyrbenta kompis. Alltifrpn hur hon tänker till hur hennes kropp är uppbyggd och hur hon egentligen fungerar. Här nedan följer en intressant video om hur hästens fot rör sig och bland annat lite om trycket som läggs på hästens framben vid full galopp.
Hur högt tryck klarar benet innan det går av?
Hur högt tryck klarar benet innan det går av?
Det bästa och det sämsta
- Någon av de sämsta som finns är när någon smackar för att lyfta hoven på hästen.
Smackningar betyder framåt/fortsätt och att då smacka för att lyfta hoven på en stillastående häst är så mycket dubbla signaler det kan bli.
- Något av de bästa som finns är att skritta.
Allra bäst är när man inte har någon tid att passa och man kan skritta lite som man vill, upptäcka nya stigar eller kanske skritta till någon äng där hästen kan få beta lite.
- Något av de sämsta som finns är att behöva stressa med hästarna.
Att springa med vattenhinkarna eller racea runt med skottkärran är en sak, men runt hästarna är man lugn. Både i kropp och sinne. Hästarna känner av minsta lilla.
- Något av de bästa som finns är när din häst möter dig i hagen, gnäggar till dig i stallet eller lyfter huvudet för att hälsa.
Man ska ta tillvara på de där stunderna fyllda med glädje i sitt liv och om det är någonting jag blir glad utav så är det att mötas av ett glatt häst-ansikte i hagen. Öronen pekade framåt och ögonen fyllda med lugn.
Man ska ta tillvara på de där stunderna fyllda med glädje i sitt liv och om det är någonting jag blir glad utav så är det att mötas av ett glatt häst-ansikte i hagen. Öronen pekade framåt och ögonen fyllda med lugn.
