Har idag tagit porträttbilder i studio för första gången, skrivit psykolgiprov och dessutom presenterat mitt tal med en bra känsla. Har också skrivit ihop lite tidsinställda eftersom att livebloggningen idag blir låg och vet ni varför? 

 

Jo för... Idag är det ett år sedan jag träffade Alex. Ett år sedan vi ändrade våran facebookstatus från singel till ett förhållande. Ett år sedan jag tittade in i Alex's ögon och sa "jag älskar dig" och fick höra det tillbaka. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som träffade den här killen. Han har hjälpt mig, stöttat mig och funnits där genom så otroligt mycket. Han har varit min största suporter i tävlandet i år, antingen på plats eller via telefonen. 

 

Som vi har bråkat, tjafsat, gråtit och spytt ut fula ord till varanda för att nästa dag skratta så det gör ont i magen, le så stort att munnen springer och kramats till ansiktena blivit blåa och ändå är jag fortfarande lika säker nu som då att jag älskar dig.