Rädslor finns det gott om i hästsporten. Vi är rädda för att ramla av, att inte klara nästa hinder eller att rida fel på dressyrbanan. Att hästen ska säga från är nog också en av många rädslor som många förföljs av, men inte erkänner. Jag är också rädd för att misslyckas och inte uppnå de mål och krav jag, och andra, har på mig.

 

En annan rädsla jag har, som jag är otroligt rädd för och som förföljer mig på dressyrbanan, travbanan, träningar, skogsmulle utritter, hopptävlingar, ja... överallt. Det är rädslan för att något allvarligt ska inträffa. Att någon av hästarna i stallet ska skada sig allvarligt, att någon av hästarna ska skadas så allvarligt att de..... måste... tas bort.

Värst av allt skulle vara ifall det inträffade med mig på ryggen eller i vagnen. Jag vet inte om jag någonsin skulle kunna förlåta mig själv, jag vet inte om jag någonsin igen... skulle ta mig upp på hästryggen. Ifall Witezz skulle snubbla någon gång när vi klättrar och få en fläkskada, eller om Candlelight någon gång under ett lopp där hon är i ledningen skulle gå omkull...