Vart så glad idag, när Anna pratade med mig under ridturen och jag, i hennes ord, märker en sån stor skillnad. inte kanske på hennes sätt att vara runt hästar, men hennes sätt att se på saker och tänka kring det. Min lilla flicka börjar bli stor.

 

Witezz var supersöt idag. Hon verkade vara lite låg i stallet, lite irriterad på någonting och så fort jag såg det ändrades alla mina planer på dagens ridtur. Istället för att rida ut och jobba i övergångar så tog vi en helt kravlös ridtur där vi... bara va. Jag pratade mest bara med Anna och skötte gas och broms, resten fick Witezz fixa själv. Välja vissa vägar, bestämma farten och så vidare (till en måttlig grad såklart, haha) och det märktes att hon tyckte om det. Hon frustade 234567miljoner gånger, travade med lättnad i steget och när vi kom tillbaka till stallet såg hon bara så glad ut! Jag borstade snabbt av henne, öppnade boxdörren och där lämnade jag henne. 

En helt kravlös dag med andra ord. Inge trickträning, inga uppgifter att göra utan bara vara. Det behövs sånna dagar också, dagar då man bara har kul. Min lilla ponnyplutta, jag blir alldeles lycklig bara av att se henne!