Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta

Hade nyligen - ja nyligen, mitt i natten - ett väldigt givande samtal. Det kom väldigt plötsligt samtidigt som det känns som att jag har väntat på de där samtalet länge! Jag pratade med en tjej som jag har bråkat med länge, länge. Eller egentligen är kanske inte bråkat det rätta ordet. Vi har helt enkelt inte kommit överens, pågrund av en person.

Jag fick reda på väldigt mycket idag. Mycket som gjorde mig glad, men desto mer som bara gjorde mig ledsen och riktigt jäkla arg. Fick bland annat reda på att jag är ett ganska stort samtalsämne i hallsta, vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller.. Fick också reda på att mitt ex har snackat så jäkla mycket skit. Lagt ut ett rykte som fick halva hallsta att hata mig ännu mer, säga en massa dumt om mig osv. Jag kan bara säga - fan va roligt för dig. Grattis, du fick uppmärksamheten du uppenbarligen saknade i ditt liv, och du gav alla andra runtomkring en anledning att uppmärksamma mig och Alex. Inget av de du säger är sant, och allt är snarare precis tvärtom.

Så gott folk, kommer du från hallsta och har nyligen hört mitt namn ,ta vad som sägs med en nypa salt. Prata med mig direkt istället, du kanske blir överraskad.
 


Vi pratade faktiskt om typ allt mellan himmel och jord. Det var lätt att prata, även om vi verkligen har rent ut sagt hatat varandra, så kände jag att henne kan jag lita på. Det känns dessutom som att ett antal kilo har lättat från mina axlar, allt det här har liksom legat och skavt inom mig - Vad har jag någonsin gjort henne, vad gjorde jag honom, vad hände? Helt plötsligt var bara hela min värld upp och ner och jag hade ingen aning om varför överhuvudtaget.
Nu har vi "gaddat" ihop oss lite, bestämt oss för att hjälpa oss själva genom att hjälpa varandra.

Efter det här samtalet är jag också mer övetygad än någonsin att Alex är den absolut bästa killen jag har träffat. Han ljuger inte, han kan ta ett seriöst samtal, han kan se det från båda sidor, han gör saker för att han vill - inte för att han känner att han måste. Han är nog helt enkelt bäst. Är så himla glad att jag träffade honom, han betyder jätte mycket för mig, har hjälpt mig genom tuffa dagar, alltid funnits där och sagt - ge inte upp. Fortsätt kämpa.

Alex om du läser det här - Jag älskar dig!

 
 
 

Publicerat den 2013-01-09 - klockan 04:06:02






Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din email:


Din blogg:


Din kommentar:

Trackback