Jag är så supermega glad just nu!
Är så otroligt nöjd över mig själv, över Witezz, över oss - över hela hopplektionen faktiskt! Är så nöjd och glad att jag knappt kan sluta le! Var jag trött, ja! Var jag snorig, ja! Svettades jag mycket, ja! Men ändå lyckades jag riktigt bra idag!
Vi började med att rida på en av de stora volterna och rullade över en markbom. Bara, hela tiden... Runt, runt, runt. Witezz tittade till en början på bommen, kastade sig över och drog sig utåt sidorna, men vi fortsatte. Fortsatte att rulla runt där tills hon bara gick över. Vilket hon snabbt gjorde. Vi hoppade lite rättuppstående hinder och en oxer. Gjorde en liten bana av dessa men fokuset låg inte på att hoppa banan. Fokuset låg på att rida kontrollerat och ordentligt.
Det är där min nöjsamhet kommer in. Jag red idag! Trots att jag är sjuk så hade jag full koncentration på det jag gjorde. Jag var nogrann i mina fattningar, nogrann i mina vägar och nogrann i mitt sätt att rida. Jag säger inte att jag var felfri och perfekt, utan att jag känner att jag gjorde det bästa jag kunde!
Witezz stannade på några hinder men jag tar på mig det, för när jag gjorde rätt så hoppade hon hur fint som helst!
Vi avslutade det hela med att jag provade några skutt på 80. Anna hoppade en bana men jag tycker att det är för tidigt att dra runt Witezz på den höjden just nu, speciellt inte när inte ens jag känner mig riktigt säker. Hur som helst så tänkte vi att jag kan hoppa lite raka linjer bara. Så vi hoppade det ena rättuppstående och hon hoppade så fint. Sofia sa att jag fick prova oxern också och så fin som hon var så kunde jag bara inte låta bli, hon hoppade super fint även där och vi tog ett sista skutt på ett rättuppstående. Här hoppade hon fint men hon rev 2 gånger. Vi la ner understa bommen för att hon lättare skulle kunna se och bedömma avståndet och sen riktigt flög hon över!
~ gammal bild! ~
Hon är ung min lilla tjej, och har lite svårt med att beräkna avstånden ännu så vårt fokus ett tag framöver blir att hoppa höjder där vi båda känner oss säkra, rulla över och låta det som går fel, gå fel. På så sätt ger jag Witezz en chans att lära sig själv utan att bli rädd och osäker. Sen kan man höja i slutet och hoppa en lite mer utmanande höjd.
Det här gjorde jag bra idag:
Jag gav Witezz en ärlig chans att göra rätt. Bestraffade henne inte för felen utan vände tillbaka och hjälpte henne mer.
Jag satt ner. Min sits idag är nog det jag är absolut mest nöjd med! Jag red hela tiden, sträckte upp, tänkte på handen och försökte vara så stadig och stabil som bara möjligt.
Jag lyssnade och tog åt mig av alla Sofia sa. Jag memorerade det och satte upp ett mål. Jag vet ni vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Jag märkte skillnaden som blev när jag gjorde något annat och lärde mig av mina misstag.
Det här har jag lärt mig idag och kommer att göra framöver:
Vid anridningen till varje hinder kommer jag från och med nu att sträcka upp mig, sätta mig ner, lägga vikt i stigbyglarna och vänta i Witezz. Jag kommer att känna efter vart jag har henne, känna på båda tyglarna och se till att hon är med på båda sidorna om bettet. Jag kommer hålla om med vaderna och driva henne frammåt.
Jag kommer också att tänka mycket på tempot och absolut inte låta Witezz rusa på som om hon vore något ånglok.
En sjukt bra dag idag! Kan inte sluta le!
Trackback
