När jag sedan ska fortsätta detta inlägg kan jag börja med att säga att jag har haft bättre dagar - mycket bättre. Allt var bra, noga planerat. Vi var ute i tid och värmde, ute i tid och skrittade. Vi var i tid till defilering och vi hade ordning och reda vid boxarna... allting runt omkring var helt enkelt bra! 

Hästarna kändes såå fina i värmningen. Candlelight trampade på i ordentliga kliv trots att hon inte hade några boots på framfossingar. Och därför valde jag att köra utan det även i loppet. Hon var supertaggad, taktade fram och krånglade till och med lite vid uppcheckning - det gör hon bara när hon är i riktigt bra form! Tyvärr följde inte denna braiga känsla med oss ut i loppet och trots en riktigt bra provstart och en riktigt bra start så började hon göra precis som förra gången - tvärnita och hoppa in i galopp. Denna gången han hon dock faktiskt vara med i alla fall ett halvt varv innan hon vart utropad som diskvalificerad i högtalarna. En annan skillnad var också att hon inte sprang. Hon hade ingen frammåtbjudning och trots att jag drev på henne mer än vanligt så ökade hon inte minsta lilla. Hon hoppade inte heller in i galopp då utan det gjorde hon lite hur som helst när hon kände för det...

 

Det var iallafall riktigt tråkigt att ännu en gång, utan att veta orsaken, bli diskad i ett lopp där vi hade chansen att vinna. Ponnyn som vann gick på 1.51. Och Candlelight kan springa snabbare än det i sömnen - om hon bara vill.

 

Strumpan kändes även hon väldigt, väldigt fin i värmningen och när Anna klockade henne fick vi en väldigt fin tid! Hon verkade taggad och sprang som bara sjutton. Var lyhörd på mig och tog i till sitt yttersta när jag bad henne. Det fanns dock en liten skillnad även på henne, ifrån andra dagar - hon var väldigt tittig. Skyggade för traktorn som vi annars nästan krockar med just för att hon inte bryr sig om den. Hon skyggade också för lite skräp och en stolpe som låg ner på innerplan och hon brukar aldrig göra så. Det var nästan så att jag hade lust att sätta på henne helstängt, men å andra sidan så ökade hon ju i samband med skyggningen så... tur i oturen kanske? Loppet hon startade i var ett lopp som skulle bära eller brista. Antingen springer hon riktigt, riktigt bra och lyckas hålla så många som möjligt bakom sig. Eller så går det inte alls så bra och dom flesta kommer springa om.

 

Vi fick en perfekt start där Strumpan verkligen sög tag i mig och bara drog iväg snabbt som attan (starten är helt klart en av hennes starka sidor) och vi tog ganska snabbt ledningen med häst nr två utvändigt några meter bakom om oss - och där kommer den, monster galoppen. Hon faller in i galopp och när jag tar upp henne börjar hon studsa, galoppera på stället. Dra i väg med mig några steg för att sedan stå halft på bakbenen igen. Jag visste int riktigt vad jag skulle göra men bestämde mig för att det absolut inte skulle göra någonting bättre att jag började ta i henne utan jag lät henne tramsa men höll henne under kontroll. När sisådär 8 hästar hade gått förbi oss och kommit iväg en bra bit så ställde hon sig äntligen i trav och drog i väg i världens fart. Det var nästan så att hon tog på hästarna som hade kommit om men när en av de snabba hästarna kom upp bakifrån kände hon sig nog lite väl pressad och föll in i ännu en galopp, denna gång eller kontrollerad galopp som snabbt gick att rätta till dock.

 

Efter det körde vi lite lugnt, vi låg ju ändå sist så varför pressa henne mot hästar som går såå mycket snabbare än henne utan någon chans att komma om... Hon sprang på bra där bak och jag kände mig väldigt nöjd med henne trots att vi inte skulle bli placerade - det var då. Precis när jag tänkte den tanken, som hon snubblade till och föll in i en sista galopp. Jag hörde ännu en gång mitt namn i högtalarna och med en klapp på rumpan för en bra prestation ifrån Strumpan körde vi ut från banan.