- S C H N A I L G U L L

Failure is what inspires winners

Witezz är en dröm. Min dröm. Hon är fem år och fortfarande väldigt ung men med så mycket kapacitet och vilja. Jag älskar henne.

Dressyren igår var riktigt kul! Vi var taggade allihopa. Jag, Anna, hästarna.. Ja alla var vi ritkigt taggade. Witezz kändes riktigt fin på framridningen. Lite spänd, nervig och tittig men så fin! Jag genomförde min framridning som planerat. Provade på lite olika grejer. Red henne långsamt på långa tyglar, kortade upp tyglarna och gjorde lite kontrollövningar - halter, ökningar, uppkortningar, övergångar. Vi körde igenom galoppfattningarna och vänster krånglade lite men vi fixade till det och jag avslutade med att ta en kort vänstergalopp bara längs med långsidan.

L:C är jag så otroligt nöjd med! Jag red runt i collectingring och visade henne staketet, visade henne bokstäverna med fina lila blommor på. Jag var noga och red förbi åt alla håll och kanter och tillslut var dom ett minneblott i Witezz lilla skrämselhörna. Nu var det bara en sak till att visa henne - domarbåset. Jag tänkte att jag rider rätt upp på en gång för att visa henne båset framifrån och gör sedan en volt på en gång och rider förbi båset åt båda hållen också. Hon stannade och tvekade men gick vidare. Jag var så glad.

Programmet i sig vart sedan lite hetsigt kanske. I protokolloet kallade domaren det för att Witezz var lite struttig och jag håller med henne. Hon var väldigt högt uppe i allt - orolig och spänd -, i stället för lugn och harmonisk. Det är självklart något jag hade kunnat göra åt genom att själv vara väldigt lugn, ge henne en stillahand och en stödjande sits. Men istället var även jag i min ridning väldigt ostadig.

Vägarna var bra, ja! Hade kunnat göra lite jämnare bågar och förbereda henne ännu mer för avsaktningar och så, men i övrigt var det mesta bra. Jag var otroligt nära på att glömma halten så när jag precis över medelinjen kom på att "juste! Halten!" så kastade jag och Witezz oss in i en hastig, men fin , halt! haha! Såg nog väldigt roligt ut!

Men 57% slutade vi på och jag är jätte nöjd!

L:B är jag också nöjd med, även om båra prestationen resulterade i ynka 41%. Witezz och jag red fram lite, jag provade på ännu mer ökningar eftersom att jag i L:C fick lite galoppinslag i den ökade traven. Vi provade på galoppen igen och allt satt bra. När jag sedan, precis innan vi skulle ner till banan, skulle prova en sista ökning så kändes hon konstig. Hon kändes seg och ökade inte mycket alls, dessutom så la hon av efter halva sträckan. Hela vägen ner till banan snurrade det i mitt huvud - "sporrar... ska jag sätta på mig de? sporrar...." Jag tycker inte alls om sporrar, känner inte att jag kan rida med det och vill inte behöva rida med det.

Jag red alltså in på banan utan sporrar och... Witezz stannade. Jag skänklade och skänklade, tårarna tryckte på och jag kände mig som världens hemskaste ryttare. Jag ville helst av allt hoppa av, leda fram Witezz några steg och sen se hur hon va. Men istället stod vi där. Trött i benen var jag, helt slut i huvudet och riktigt ledsen och besviken... Jag vände Witezz i hopp om att hon kanske skulle vilja gå åt andra hållet men hon stannade, kråmade ihop nacken och tittade bakåt på mig. Jag vet inte vad som är fel. Men ilskan i mig, ilskan som jag har lyckats tränga bort så många gånger smög sig fram och tog över mig. Jag var så arg. Domaren frågade om jag ville sätta på mig sporrarna och rida utanför tävlan och precis då. Precis då gick Witezz fram. Jag manade på henne i trav, visslan blåste och jag började rida programmet. Halten... Hälsningen, Fan! och där stog vi igen... Jag sparkandes på en bestämd hästs fina mage. Tårarna trycker men ilskan tar över. Vi vänder, bråkar lite till, gå frammåt och vänder och travar upp och rider vidare. Hon gick jätte fint resten av programmet och trots min ilska så klappade jag henne många gånger i hopp om att min ilska skulle lägga sig. Hon gick verkligen jätte fint och snällt frammåt. Lite hetsigt även denna gång men jag var glad bara att vi kom frammåt. Hon tittade på blommorna, hoppade undan för dem och där blossade min ilska upp igen...

Jag vill att alla ska veta hur otroligt mycket jag har tänkt på mitt agerande igår, jag har gråtit, tänkt, ångrat och grämt mig över vad jag gjorde. Samtidigt som jag undrar - vad skulle jag ha gjort? Borde jag ha tagit sporrarna och ridit utan tävlan? Borde jag ha hoppat av och lett runt henne - vad var problemet? Varför gjorde hon så här? Testar hon mig, hade hon ont, ville hon inte mer, gjorde jag något fel, var hon kissnödig... vad var fel?

Alla säger åt mig att släppa det här, gå vidare.. men jag tycker att det är bra att älta. Jag tycker det är bra att sitta för sig själv, analyser och ångra. För det är när man gör det som man blir så otroligt bestämd på att inte göra om det!

Witezz är bara fem år och otroligt duktig för sin ålder. Vi är båda nybörjare och vi växer tillsammans. Vi bryter ihop och kommer igen - tänker igenom gårdagen och tar med oss både bra och dåligt!

4 Kommentarer

Publicerat den 2013-09-30 - klockan 13:28:00

Kommentarer från er, mina fina!

» Jossan

Jag förstår verkligen vad du menar. Min häst kan också vara, inte vilja öka och tvärnita på uppridningarna så jag MÅSTE banka på henne med sporrarna. Många säger att jag inte kan göra så. Men vad ska jag göra? Låta henne tvärnita och få en 1 eller banka på henne och få en 4 eller 5? Jag har haft tårar som rinner ner för kinden många gånger, folk som säger att jag kan inte kan göra si och så. Jag har tillomed fått att jag inte kan rida min häst. Där går gränsen, då rinner tårarna...

Men det är bara ta ny kraft och komma igen. Visa vad man går för och till slut visar det sig att man är bättre än vad dem säger. Det har hänt mig många gånger. Var stolt att ni tog er ut på tävlingen och gjorde ert bästa. Och jag vet, den domarn VAR hård. Jag har tävlat för henne förut, då var jag RIKTIGT besviken. Men vi kom igen och gjorde det!

Riktigt fin ponny du har! :)

2013-09-30 » 16:07:32

» A

Så fin häst :)

2013-09-30 » 18:32:34

» Jossan

Grattis!! Vad kul att du är nöjd!!

2013-10-01 » 10:49:09

» Lisa fager

Jag tycker det är bra att du analyserar och tänker igenom. Jag tycker inte man ska släppa något och bara ignorera det men man ska se saker från olika synvinklar och inte bara förutse det värsta som alla verkar tro att man gör när man "ältar"(analyserar).

Jag var bombsäker på att det var något fel på Krypton i våras när all sa att han bara var dum och busig och visst var det fel. Men jag såg bara på saken som det var, han var inte sig själv och det hade gått för långt för att vara bus.

Nu är det säkert inte fel på din häst men vill bara få fram att det är bra att du tänker igenom allt!! :)

2013-10-01 » 12:16:04

Trackback