Det känns som att rubriken passar in ganska bra på hur det har varit för mig på senaste. Det har känts som att jag och Witezz har backat flera steg. Samma sak på travfronten. Ibland känns det som att jag skulle behöva köra mer hemma, men samtidigt så känns det bra som det är nu... Hur som helst så känns det nu som att jag har vänt riktning, gått åt vänster liksom. Både Strumpan och Witezz var så otroligt fina idag!

 

Eftersom att regnet har anlänt till Sverige och gruvägarna som under sommaren har varit lika hårda som asfalt nu blev väldigt mjuka och fina så passade vi på att köra lite snabbt med Candlelight och Strumpan. Anna red Candlelight och jag körde Strumpan. Lite "nervös", eller vad man nu ska kalla det, var jag med tanke på att det ännu en gång var ganska länge sedan jag körde hemma, men oj, oj, oj vad bra hon gick idag! Vi körde 5 varv, varav vi körde intervaller på 3 stycken av dem, och Strumpan sprang. Oj vad hon sprang! Hon var riktigt stadig på bettet, visade inga tendenser alls att falla i galopp trots att jag drev på henne som en galning! Candlelight sackade efter vilket nog gjorde Strumpans vinnareskalle ännu större.

Asså jag finner inga ord, hon gick så otroligt bra och nu om något längtar jag till helgen!

 

 

Witezz gick också som en gud idag! Meningen var att vi skulle rida på volten och jobba med lite bommar, men eftersom att regnet har öst ner hela dagen och gjort vår nya ridbana till en enda stor sandpöl så red vi ut istället. För att dessutom "mysa" till det lite extra skippade vi sadeln och skumpade ut i mörkret - visst är det deprimerande att mörkret börjar falla redan vid 18-tiden nu! Jag och Anna, som red Irrbloss, bestämde oss för att vi skulle turas om med att gå först. Vi behöver båda träna på det, jag på att stärka min häst's självförtroende och Anna att få fram sin häst och lära sig att känna efter och kunna parera innan Irre hoppar rakt upp i luften och vänder för att han såg ett gult grässtrå, så det kändes självklart att vi skulle turas om. Sedan hände något som är värt att anteckna! Witezz gick så pass... "snällt" (kanske man kan kalla det) att jag bestämde mig för att gå först hela tiden! Hon gick verkligen jätte, jätte snällt, jag blev nästa tårögd - så snällt gick hon.

Med snällt menar jag att hon gick fram för mina hjälper och även om hon tittade på saker runt omkring så gjorde hon ingen grej utav det. Hon flyttade som värst lite åt sidan eller stannade av lite för att sedan fortsätta frammåt. Alltså, fatta hur häpen och framför allt glad jag vart!!!

Så idag har helt klart varit en bra dag trots det urusla vädret! Jag ångrar inte för en sekund att jag masade mig ut i regnet och jag längtar som sjutton tills både dressytävlingen o två veckor och travtävlingen nästa helg! TAGGA!!!