Snön ligger kvar och för förstå gången i år huttrar man på väg till skolan och stiger in med rödrosiga kinder. Tårna blir isbitar och fingrarna förlorar medvetandet. 2 utav 3 lektioner är avklarade med mer än 50% filmtittande. Om det ändå hade varit en bra film...

När jag kommer hem ska jag ta ett självporträtt... Det känns obehagligt att ställa mig framför kameran när jag är som vanast att stå bakom den. Har som pricken över i:et en otrolig prestationsångest men inga som helst idéer vilket får min hjärna att arbeta på högvarv utan något som helst resultat. Jag vill ta något coolt, något annorlunda. Jag vill att porträttet ska skildra mig, men ändå inte. Vill jag blotta mig på det sättet? 

Judon slår igång ikväll och jag ser fram emot att få träna lite ordentligt. Vad jag inte ser framemot är att ta mig dit igenom snön och kylan. Det blir varma kläder på och en ordentligt promenad dit. Min lillebror tar nog sin "snow-bike" som han fick i julklapp. En lite smått avundsjuk 17-åring sitter här och önskar att hon också hade fått en kickbike med skidor istället för hjul, fast... ändå inte. 

Och nu har ni, i detalj, fått veta vad min dag består av. En minst sagt normal "jonna-utan-hästar-dag". Tråkig.